Begravning för Olle den 22/11 i Västervik

Våran käre Olle är död. Olle var Stefans kompis när han först kom till Hunö som liten grabb. Han var en oerhört viktig person, lärde Stefan att ro, köra båt, mjölka, fiska, vikten av ordning och reda och mycket, mycket  mera. Även om han var 12 år äldre så var han en bra kompis. För mig var Olle en person, som alltid funnits på Hunö, som var viktig för Hunö och som var en hederlig, trovärdig och rejäl person med båda fötterna på jorden. 

Olle nere vid bryggan på Hunö i mitten på juni. Han hade varit lite krasslig och jag gick dit för att se att allt var gott. Och det var det ju, han mådde alla tiders, i en båt och nära vattnet i solskenet. 

Olles födelsedag i juli med kärt besök från Sofia, Emma och Viktor

Olle blev 89 år i juli, familjen kom och hälsade på. Vi hade lite kalas i stugan. Olle var inte helt frisk och inte blev det bättre och de sista 4 veckorna i livet åkte Olle ut och in på sjukhus. Han kom till Annagården och där hade han det bra. Sofia och barnen hälsade på. Lisbeth kom dit med jämna mellanrum. 

Stefan och jag stängde av vattnet i stugan på Hunö, röjde ur kyl och frys, slängde tomburkar och flaskor. Lisbeth kunde ta hand om maten och potatisen i landet, som vi tog upp. Stefan och Lars C tog upp ekan och Marcus på Lindnäs tog upp Olles träbåt för vinterförvaring. Allt var i ordning, Sofia och barnen kan låta allt vila till nästa vår och under tiden fundera på stugan, båtarna och kanske hyra ut. 

Inget är bråttom längre, Olle gick bort den 26 oktober, Sofia och Emma var där. Begravningen blev den 22 november i Västervik. Många människor kom men snökaos, som startade den 20/11 rådde fortfarande, så ett antal gäster kunde inte komma. Men många kom, Sofia, Emma och Viktor förstås, Sofias exman Johan och också Vivian o Håkan, Kitte o Mia, Lars o Ann-Christin, Torbjörn, Åsa och My, Peder med fru. 

Se den lilla miniatyrekan, som Olle gjort och så mycket vackra blommor

Fint foto på Olle i verkstan, som alltid upptagen med något viktigt.

Olle med Sofia och med familjen, så kärt.

Lisbeth och Åke var där och Lisbeth berättade att allt var ljust och med vacker musik tex Så skimrande var aldrig havet, Underbart är kort, Var inte rädd och också Havets vågors brus. Så meditativt och vackert tyckte Lisbeth. Härligt Olle, sov gott!

Det snöar i Sverige!

Hösten hade varit varm, solig med åtskilliga värmerekord. Det gicks många promenader i gott väder och alla njöt av en förlängd sommar. 

Men så slog det till! Den 20 november började det snöa, ordentligt, det minde helt klart om den 17/11 år 1995, när jag jobbade på Östra Sjukhuset och fick lämna min lilla Citroen där i snön, när jag skulle ta mig hem till Hinsholmen på kvällen efter jobbet. Nästa morgon vräkte snön fortfarande ner och jag insåg att man får ge sig ut och se, vad finns det för fordon som kan ta mig till jobbet i tid för rapport kl 7.00. Minsann kom det inte en stor Range Rover med 4-hjulsdrift, körd av en stor stark kompetent herre, som chevalereskt erbjöd skjuts till översnöad sjuksköterska i kris. Han skulle definitivt inte till Östra men han körde mig snällt hela vägen dit. Tack, snälla, okände, som tog dig tid att hjälpa till en mycket snöig morgon!

Men nu är det 2022 och vi är i Sydafrika och vi upplever allt på avstånd. Enligt Lisa stannade barnen hemma från skolan den dag när det snöade som värst och Lisa jobbade hemifrån. Om Ola tog sig till jobbet, det vet vi inte men det skulle jag tro. Ola reder sig alltid!

Vi tror att det värsta snöandet var på östkusten generellt, allra mest i Stockholm och möjligen i östra Skåne. I dag läste jag om Skogskyrkogården i Stockholm vars träd drabbats hårt, stora grenar som skadats och gått av och hela träd som farit omkull. Inte bara på Skogskyrkogården utan i hela Stockholms län.

Så här börjar det, Pärlvägen 8 den 20/11

Från gröna gräsmattor till snöyra. Lisa ute på morgonpromenad

Samma dag på Hunö

Nästa dag, snötäcket är lite tjockare

Självklart skapar allt detta snöande lite julkänsla. Säkert är snön nu i princip borta men söndag den 27/11 i Dubai har Miriam shoppat pepparkakshus på bästa IKEA. Man kan inte nog uppskatta IKEA! Så nöjda tjejer som får pynta och göra fint.

Snart blir det jul med favorit i repris, Pärlvägen 8 för två år sedan, år 2020. Bara 26 dagar kvar till julafton!

Födelsedagar!

Vår finaste Viola fyller 12 år den 2 november! Viola är en fantastisk tjej, stark, social och orädd. Hon överraskade oss alla med att hon under sommaren målmedvetet arbetade (panta flaskor, städa, städa skåp, göra rent ugnen, frysen mm) för att få ihop pengar till att köpa det hon vill ha. Och vad ville hon ha? Kanske att hon inte visste det från början men nån gång i september/oktober samlade hon ihop sina tillgångar, ca 4000 kr och gick och köpte en väska, en märkesväska, ett för oss okänt märke förstås men supertrendig bland tonåringar.  Vi var så klart förundrade över att hon så målmedvetet och självständigt gjorde detta, att hon tyckte det var en bra grej att köpa det hon ville ha, att hon helt orädd gick in i en jättefin butik och handlade. Sen förstod vi att Viola handlar, köper och säljer på nätet hela tiden. Vad månde det bliva av denna tös?

Kära, söta Viola, jättemycket grattis till dig. Hoppas du hade en jättebra dag!

Mamma Lisa är nästa som står i tur att fylla år, 11 november, 44 år denna gång. Livet är fullt, ungdomar, familj, ansvarsfullt nytt jobb, Lagnö mm. Tur att du är frisk och stark.

Grattis fina Lisa, härligt att fylla år, det tycker vi ju alltid!

Tonårsmammor måste ha en stor säng så att både rosenpaketen och tonåringarna får plats

Tradition, på Lisas födelsedag är det familjemiddag på Thairestaurang Kho-Phangan

Ola och Viggo, fick sitta på killsidan, kram på er!

Min tur dagen efter, den 12 november, 75 år i år, ganska stort, men denna gång ska vi fira lite mera lagom, åka in till Kapstaden, gå på marknad och sen äta ute på kvällen.

Morgonfirande, både med vackra rosor och jättefin present från Stefan. Blev verkligen jätteglad för denna sköna, mysiga mysdress i underbart mjuk plysch! Tack snälla, det gjorde du jättebra!

Kapstaden och Neighbourhood Market i Woodstock, vilket trevligt ställe och vilka underbart goda ostron och god champagne. Bara med citron på, det blir en fantastisk smak av hav och sälta, mums, födelsedagsmat!

Hemma igen, vilken underbar bukett jag fick från Lisa och Peter med familjer! Så fantastiskt stor, så lyxig. så vackra blommor, tack snälla ni, vilken otroligt fin bukett. Dessutom höll den jättelänge och gladde mig i säkert två veckor.

Födelsedagsmiddag med kär Stefan, med Ulf och Pia på fina Steffanies, som är en alldeles utmärkt födelsedagsrestaurang. Här var vi nämligen förra året också. God mat, både kött och fisk och goda viner.

Att man får ett Happy Birthday fyrverkeri på sin Pavlova höjer ju också födelsedagskänslan.  Verkligen festligt! Dessutom en jättegod Pavlova med äkta hembakad maräng, så gott säger födelsedagsgrisen.

Ulf och Pia presentade med fina sockar men också med en liten uggla, som skulle matcha mitt förmodade klokskap. Den ställde vi bredvid herr Uggla, som vi redan hade hemma. Tack för fint och mysigt tal, Ulf.

Nu tänker jag också på min mamma, som skulle blivit 102 år den 4 november. Må hon ha det gott i sin himmel, tänker på dig, kära mamma Alice.

Denna bilden har vi nog sett förut, mamma Alice i hennes egen lilla värld, trygg och bra.  Med Markbladet och Svensk damtidning inom räckhåll, med alla foton och fotoalbum nära och en burk geléhallon i fina skålen med rosenknopp på locket tätt inpå.

Bergabo, Somerset West och Strand

Vi ville komma till Somerset West i tid för spela med i Imibala Golf Cup på Erinvale i Theos regi. Säkert var golfen + middagen ett inte helt billigt nöje, allt riggades så klart för att få in pengar till Imibala. Vi tror nog att Theo hämtade sin idé från vår Imibala Golf Cup så det kändes mycket trevligt att få vara hedersgäster på detta event. 

Vi skulle spela med Kathy och Frank, vilka visade sig vara ett äldre par, modell grumpy. Men dom tinade upp lite efter några timmar och till middagen var dom väldigt sociala. Dessutom serverades ett antal gindrinkar på rundan så det lättade säkert på stämningen också.

Här sladdar Stefan in för att anmäla oss i receptionen

Tracey med flera välkända ansikten på plats och tar emot

Efter väl förrättad tävling, nyduschade och fina, så bjuds vi på underhållning av glada stövelklädda Imibalabarn. Mycket kraft och rytm bjuds det på, hej alla glada barn!

Trevligt att träffa Imibalagänget men golfen gick inget vidare. Kul ändå att spela. Middagen serverades i restaurangen en trappa upp. Ett stort ställe med en öronbedövande akustik och en annorlunda middag med mycket kall mat. Men, 15 olika saker/grupper av saker auktionerades ut. Theo var auktionär och minsann fick han inte ihop 350 000 Rand, helt otroligt!

Bland annat auktionerades en helg på Pinnacle Point för kanske 70-80 000. Sen ett bord för 10 personer på en välgörenhetsmiddag för ca 50 000, helt fantastiska summor. Härligt att det gick så bra.

Vi kom en onsdag och på torsdag kom vår maid Maria för att städa och putsa fönster. Som alltid roligt att träffas. Hon mådde bra och såg frisk och stark ut. Alla barnen mådde också bra men vi vet att hon har väldigt lite koll på barnens skolor, läxor och ev bekymmer. Men vi vet också att är det stora problem så kommer hon och pratar men inte i första taget. Anthea dottern verkar ha klarat sig bra utan alkohol och droger, vilket man måste vara så tacksam för. Just nu skriver hon sina exams och sen är skolan slut. Vi tipsar om att hon kanske kunde få jobb på SPAR på hörnet, som verkar vara en mysig butik med alert och trevlig personal. Maria lyssnar noga så får vi se vad det kan bli av det.

Arbetsam som få, Maria arbetar 6 dagar i veckan bla hos Stefans bror Ulf också.

Anthony, Antheas storebror är vårt sorgebarn. Han missbrukar, flyter omkring smutsig och nergången. Nu vet vi iallafall att man via Somerset West Night Shelter kan få hjälp med sitt drog/alkoholmissbruk på en Outpatients Clinic. Programmet varar i tre månader och sen går man på veckomöten. Grejen är att man måste vara drogfri och verkligen vilja bli fri. Vi träffade också Cathpole på vår tidigare granne Jochens företag, där han är förman. Maria arbetade tidigare hos Jochen och dom känner varandra. Han bekymrar sig om Marias barn, han bor i Sir Lowry´s Pass Village, där Maria också bor. Han har lovat att kolla uppe behandlingshem för Anthony. Självklart bygger allt på att Anthony är motiverad och drogfri, annars funkar inget. Vi får se.

En promenad på Strand, vår alldeles egna strand, är ett måste ganska så omgående. Vi brukar gå morgonpromenad och det gjorde vi nu också. Vi hittade också ett ställe med gott kaffe alldeles vid surf- och livräddarstället mitt på stranden ungefär. Att sitta med en kaffe och en halv toast med mycket smör på och titta ut över det vackra levande havet, bättre kan man inte ha det!

Långgrunt, ebb, varmt och skönt

Vi har precis beställt vårt kaffe och väntar i godan ro

Yngsta gruppen livräddarbarn tränar precis framför oss. Dom är på väg mot varsin pinne, som dom slänger sig emot och ska rädda, superengagerade hela gänget.

Sydafrika, here we come!

Vi kommer hem från Stockholm måndag den 17 oktober. På kvällen ska jag träffa Syster Ystergänget hemma hos Annika i hennes nya lägenhet på Stavhoppargatan 6B, en tvåa på första våning, precis som hon ville ha det. Mycket trevlig, Annika var mycket nöjd. Dessutom hade hon lagat en festmåltid med delikat torsk och lika delikata tillbehör. Vi bjöds på champagne, vi skulle ju fira Tina, som hade fyllt år. Sen kröp det fram att även jag skulle firas, men i förskott, väldigt trevligt och vilken överraskning!

Denna fina flaska champagne presentades jag av Annika, som tack för gott värdskap vid besöken nere i Sydafrika, tusen tack!

Den fick inte ligga och kallna länge utan den åtnjöts vid lördagsmiddagen med Lars-Åke, Shirley och Thomas, mycket gott!

Sen trillade veckan iväg fortare än man hann blinka. Men vi dvs Stefan hann besiktiga bilen och lämna in den till Kvarndammen för försäljning på auktion. Det visade sig gå jättebra, bilen såldes för 70 000 varav Kvarndammen fick 10 för försäljningen. Helt OK för en 8 år gammal bil, vi var nöjda. Vi ordnade en middag för Lars-Åke, Thomas och Shirley, vilket var mycket trevligt. Vi hann åka hem till Christina och Jan i Björketorp och äta soppa och hämta våra KIA vinterdäck. Våra hästar från Lelle i Mora kom dagen före avfärd och likaså min Blogg till Bok kom i grevens tid.

Tre hästar, specialbeställda från Lelle, en Sydafrikahäst i flaggdekoration och två hästar gjorda efter två av barnens teckningar med inskriptionen "Brain, Heart, Feet, Imibala Children"

Gåva från dotter Lisa, knallröda Birkenstocks!! Så sköna och såå röda! Stefan fick ett par blå, lite lugnare färg.

Jag hann träffa vännen Christina från Kungälvs sjukhus, så roligt att ses. Vi behöver ses oftare, alltid lika härligt att utbyta tankar.

Sen var dagarna slut. Tisdagen den 25/11 bär det iväg med Turkish Airlines via Istanbul till Kapstaden. Allt gick bra, endast en 4 timmars fördröjning i Istanbul var lite jobbigt. Å andra sidan fanns det vilofåtöljer i den förnämliga loungen, där man får sitta när man reser med Stefan och hans guldkort. Tack Stefan, så skönt det var! Vi kom fram utvilade och glada, Nelson mötte och tog oss hem till Bergabo, men då gick grinden inte att öppna. 

Vår grind är en hög vit grind med piggar på toppen. Här vill man inte fastna. Vi befanns ha fått nya grannar tvärs över Berg Street. En Sydafrikansk familj med två barn, så där 12 och 9 år. Pappan Brian kom hem och löste hela vårt dilemma och gjorde därmed ett outplånligt intryck, iallafall på mig. Han kunde nämligen ta ett skutt över vår säkert 170 cm höga grind med vassa piggar på toppen och vips, sen fixade han så att batteriet funkade, simsalabim, problem löst!

 

Femique fotografering och Stockholmstripp 15/10

Vi har ju ett hus, som står nästan tomt. Alltså kan det användas för andra saker som tex för en fotosession för Femique Lingerie, vår svärdotter Miriams och hennes vän Angeliques företag, som säljer amningsunderkläder. Lördagen den 15/10 höll Angelique, designer från Styrsö och trebarnsmamma, i trådarna på en hel lång fotodag i vårt hus på Gamla Vägen 10. Säkert 10 modeller, små och stora, fotografer och stylister jobbade uthålligt och fick till ett stort antal bilder. Miriam,  ansvarig för marknadsföring och försäljning, hejade på på avstånd långt borta i Dubai. I slutet på januari 2023, så kommer också Miriam att vara trebarnsmamma, till vår och familjens stora glädje. Att vara trebarnsmamma gör ju att man av fullständigt naturliga skäl bara är superproffs på hur en amningsBH eller ett amningslinne ska se ut.

Jättevackra underkläder i delikat spets, gjorda på ett eco-vänligt sätt och passande alla  kroppar, långa och korta, stora och små. Gå bara in på hemsidan eller Instagram och kolla!

Men vi kunde inte vara med och titta överhuvudtaget. Vi skulle med tåget till Stockholm, eller rättare sagt bussen, för pga banarbete fick man åka buss till Alingsås först. Men det gick jättebra, tåget kom utan försening och tågresan var ett under av trevlighet. Vi åkte MTRs röda fina tåg. Bara färgen gör att man blir glad. Lisa hämtar vid Centralen, det blir man också jätteglad för. Lyxigt!

Vi kommer hem till Pärlvägen 8, Viola har fixat fika, vi fikar och myser och sen skall hon iväg till stallet. Denna tjej, som alltid har massor att göra, precis som sin mamma.Vi har en mysig kväll hemma. Solen skiner, det är fint ute. Jag gör en insats med att rensa bort allt visset från blomlådorna och kan konstatera att pelargoner är en fantastisk blomma för vårt svenska klimat. Dom överlever ända tills frosten kommer och är blommande och vackra hur länge som helst. 

Nästa dag, dags för långpromenad till andra sidan Kyrkviken. Vi ska äta söndagsbrunch på Elfviks herrgård. Viola är i stallet och Vilda jobbar men Viggo ska med. Han kör sin egen A-traktor till Elfsvik, vilken lycka att vid 15 års ålder vara så oberoende. Vi övriga vuxna går långpromenaden till Elfsvik. Här passerar vi Lisa Lisiks hus. Lisa var min arbetskompis och trogna vän, som plötslig bara försvann ur mitt liv. Vad kan man säga, ibland vet man inte varför saker händer? Hon flyttade från Täby till Lidingö, vi flyttade från Täby till London. Kanske kan det spela roll men ändå inte, tycker jag. Maken Janne är död sen ett antal år. Lisas hus ser dock välkomnande och fint ut. Skönt, hon ser ut att ha det bra.

Gruppfoto utanför Elfvik, snart dags för mat, spännande.

Buffé, gående bord, goda sallader, tror att det godaste faktiskt var pannkakor med vispgrädde och sylt.

Vi tog en vända på hemvägen förbi Violas stall. Inte helt säkert att hon skulle tycka att det var en bra idé men vi chansade. 

 

Inne i stallet, alltid mycket liv, här ser vi Violas rygg och morfar Stefan, som kommer gående.

Viola med kompis Josefin, som bor bara 2 hus bort på Pärlvägen. Dom hjälps åt att rykta och sköta hästen, dom åker hit tillsammans och har absolut hästintresset gemensamt.

På kvällen är det sedvanlig beställd söndagsmiddag framför TV, alltid lika mysigt och lika trångt! Sen blir det födelsedagsfirande x flera. Allra först ska ju Viola firas, 12 år den 2 november. Jättegrattis till dig, käraste Viola! Sen är det Lisa, 44 år den 11/1, Inger 75 år den 12/11 och Ola 56 år den 1/12. Och det blev verkligen så mysigt, Viola fick en pyjamas från oss från Victorias Secret, Lisa fick kortpyjamas i svart siden och dito necessär, Ola fick bok och mössa med inbyggd reflex. Jag fick en jättefin sommarklänning med gröna vackra blommor på, jättefin!

Hämtmat från tre olika ställen. Vem säger att man ska göra det enkelt? Det bästa med det är att alla blir nöjda.

Födelsedagsgrisarna, även dom nöjda och glada. 

Tack för en jättetrevlig helg, hela, fina familjen Gunnarsson. På måndag morgon tar vi tåget från Gåshaga till Ropsten, sen tunnelbanan till T-Centralen och sist röda MTR-tåget till Göteborg. Så roligt att träffas, bara 2 månader kvar till jul då vi ses i Dubai hos Peter och tjejerna. 

Besök Österlen 12-14/10 2022

Vi åker tåg till Ystad, hållbart och bra. Lisa o Thomas hämtar på stationen. Som alltid får vi trevliga dagar tillsammans. Thomas mår bra, hans prostatacancer håller sig i schack och dom oändligt jobbiga infektionerna håller sig borta. Vi går en härlig promenad upp mot Ale stenar. Thomas är med en bit men sen får vi ta det backiga på tre man hand.

Underbara vyer längs Kåsebergas stränder. Klitterna sluttar brant ner mot vattnet. Kitesurfarna njuter av vindar med go i.

Rymd, himmel och hav, måste vara en skön känsla att bara hänga där i en sele och kontrollera sina "ups and down".

Vi närmar oss Ale stenar, en skeppssättning mer än 1000 år gammal

Nästa dag blir det utflykt, Stefan har beställt en visit till Glimmingehus, Nordens bäst bevarade medeltida borg. Grundstenen las redan år 1499. Glimmingehus förvaltas numera av Statens Fastighetsverk och är en del av vårt otroliga kulturarv.

Fina Glimmingehus uppfördes av Jens Holgersson av ätten Ulfstrand, en av danske kungens närmaste män och en av dåtidens stora sjökrigare. Grundstenen las 1499 året efter han hade gift sig ståndsmässigt med unga Margareta Trolle. Dom fick 8 barn, hade det gott i ett Glimmingehus, som efter dåtidens mått var ett lyxigt boende med bla centralvärme.

Lisa och jag gillar den skånska grödan, bonden som plöjer i bakgrunden och alla fåglarna som följer i hans spår.

Goda vänner, alltid kul att ses

Vi gör en avstickare till Gunnarshögs gård, en vacker, bördig och rik Skånegård. Många gårdar i Skåne är otroligt solida. I Västergötland där jag är uppvuxen är gårdarna inte fullt lika stora, bördiga och förmögna. I Småland är dom det definitivt inte. Men detta är en vacker och mycket välhållen gård, här tjänar man mycket pengar. 

Gunnarshögs gård är öppet för besök alla dagar. Välskött, rent och fint överallt. Bakom fönstren rakt fram gömmer sig en gårdsbutik, där vi köpte en supergod rapsolja, gjord på Ramslök.

Det mysigaste vi såg var faktiskt alla dessa småtraktorer i god kvalité, som stod uppradade längs väggen. Tänk er, en solig dag och en massa glada barn, som tutar och kör. Ingen behöver kivas för det finns så många!

Vi äter lunch inne i Ystad. Mortens Café gör dom mest sagolika danska smörgåsar med mycket godsaker på. Vi hinner tom en avstickare till Ystads lilla konstmuseum.

Snart Halloweentid, Mortens Café är beredda. 

På väg in i detta lilla hus med danskt stuk.

Räkmackor och danska leverpastejmackor avnjöts till ett mycket facilt pris, så gott!

Två dygn går fort. Men vi är så glada att vi setts innan vi åker till Sydafrika. Och vi är också så glada att Thomas verkar må så bra, diskussionsglad och alert precis som förr i tiden. Förra besöket var i juli, nästa gång ses vi förmodligen i Sydafrika lagom till Thomas födelsedag 15 december. Det ser vi fram emot.