Begravning för Olle den 22/11 i Västervik

Våran käre Olle är död. Olle var Stefans kompis när han först kom till Hunö som liten grabb. Han var en oerhört viktig person, lärde Stefan att ro, köra båt, mjölka, fiska, vikten av ordning och reda och mycket, mycket  mera. Även om han var 12 år äldre så var han en bra kompis. För mig var Olle en person, som alltid funnits på Hunö, som var viktig för Hunö och som var en hederlig, trovärdig och rejäl person med båda fötterna på jorden. 

Olle nere vid bryggan på Hunö i mitten på juni. Han hade varit lite krasslig och jag gick dit för att se att allt var gott. Och det var det ju, han mådde alla tiders, i en båt och nära vattnet i solskenet. 

Olles födelsedag i juli med kärt besök från Sofia, Emma och Viktor

Olle blev 89 år i juli, familjen kom och hälsade på. Vi hade lite kalas i stugan. Olle var inte helt frisk och inte blev det bättre och de sista 4 veckorna i livet åkte Olle ut och in på sjukhus. Han kom till Annagården och där hade han det bra. Sofia och barnen hälsade på. Lisbeth kom dit med jämna mellanrum. 

Stefan och jag stängde av vattnet i stugan på Hunö, röjde ur kyl och frys, slängde tomburkar och flaskor. Lisbeth kunde ta hand om maten och potatisen i landet, som vi tog upp. Stefan och Lars C tog upp ekan och Marcus på Lindnäs tog upp Olles träbåt för vinterförvaring. Allt var i ordning, Sofia och barnen kan låta allt vila till nästa vår och under tiden fundera på stugan, båtarna och kanske hyra ut. 

Inget är bråttom längre, Olle gick bort den 26 oktober, Sofia och Emma var där. Begravningen blev den 22 november i Västervik. Många människor kom men snökaos, som startade den 20/11 rådde fortfarande, så ett antal gäster kunde inte komma. Men många kom, Sofia, Emma och Viktor förstås, Sofias exman Johan och också Vivian o Håkan, Kitte o Mia, Lars o Ann-Christin, Torbjörn, Åsa och My, Peder med fru. 

Se den lilla miniatyrekan, som Olle gjort och så mycket vackra blommor

Fint foto på Olle i verkstan, som alltid upptagen med något viktigt.

Olle med Sofia och med familjen, så kärt.

Lisbeth och Åke var där och Lisbeth berättade att allt var ljust och med vacker musik tex Så skimrande var aldrig havet, Underbart är kort, Var inte rädd och också Havets vågors brus. Så meditativt och vackert tyckte Lisbeth. Härligt Olle, sov gott!