Sydafrika, here we come!

Vi kommer hem från Stockholm måndag den 17 oktober. På kvällen ska jag träffa Syster Ystergänget hemma hos Annika i hennes nya lägenhet på Stavhoppargatan 6B, en tvåa på första våning, precis som hon ville ha det. Mycket trevlig, Annika var mycket nöjd. Dessutom hade hon lagat en festmåltid med delikat torsk och lika delikata tillbehör. Vi bjöds på champagne, vi skulle ju fira Tina, som hade fyllt år. Sen kröp det fram att även jag skulle firas, men i förskott, väldigt trevligt och vilken överraskning!

Denna fina flaska champagne presentades jag av Annika, som tack för gott värdskap vid besöken nere i Sydafrika, tusen tack!

Den fick inte ligga och kallna länge utan den åtnjöts vid lördagsmiddagen med Lars-Åke, Shirley och Thomas, mycket gott!

Sen trillade veckan iväg fortare än man hann blinka. Men vi dvs Stefan hann besiktiga bilen och lämna in den till Kvarndammen för försäljning på auktion. Det visade sig gå jättebra, bilen såldes för 70 000 varav Kvarndammen fick 10 för försäljningen. Helt OK för en 8 år gammal bil, vi var nöjda. Vi ordnade en middag för Lars-Åke, Thomas och Shirley, vilket var mycket trevligt. Vi hann åka hem till Christina och Jan i Björketorp och äta soppa och hämta våra KIA vinterdäck. Våra hästar från Lelle i Mora kom dagen före avfärd och likaså min Blogg till Bok kom i grevens tid.

Tre hästar, specialbeställda från Lelle, en Sydafrikahäst i flaggdekoration och två hästar gjorda efter två av barnens teckningar med inskriptionen "Brain, Heart, Feet, Imibala Children"

Gåva från dotter Lisa, knallröda Birkenstocks!! Så sköna och såå röda! Stefan fick ett par blå, lite lugnare färg.

Jag hann träffa vännen Christina från Kungälvs sjukhus, så roligt att ses. Vi behöver ses oftare, alltid lika härligt att utbyta tankar.

Sen var dagarna slut. Tisdagen den 25/11 bär det iväg med Turkish Airlines via Istanbul till Kapstaden. Allt gick bra, endast en 4 timmars fördröjning i Istanbul var lite jobbigt. Å andra sidan fanns det vilofåtöljer i den förnämliga loungen, där man får sitta när man reser med Stefan och hans guldkort. Tack Stefan, så skönt det var! Vi kom fram utvilade och glada, Nelson mötte och tog oss hem till Bergabo, men då gick grinden inte att öppna. 

Vår grind är en hög vit grind med piggar på toppen. Här vill man inte fastna. Vi befanns ha fått nya grannar tvärs över Berg Street. En Sydafrikansk familj med två barn, så där 12 och 9 år. Pappan Brian kom hem och löste hela vårt dilemma och gjorde därmed ett outplånligt intryck, iallafall på mig. Han kunde nämligen ta ett skutt över vår säkert 170 cm höga grind med vassa piggar på toppen och vips, sen fixade han så att batteriet funkade, simsalabim, problem löst!