2023 5-6/8 Syskonträff och Äskhults by

Efter dagarna i Roslagen åker vi hem till Lisa och Ola på Lidingö. Som alltid fantastiskt roligt att ses. Vi träffar Viola med kompis Celine, Viggo med kompis Leon, som lagar Spagetti Carbonara till middag. Lisa och Ola lagar sin egen vegetariska champinjon- och spenat pasta, minst lika gott. Vilda kommer också hem, har varit hos sin pojkvän Timothy, som vi ser fram mot att träffa nån gång framöver. Allt gott, nästa vecka åker familjen till Mallorca för en uppiggande solinjektion i grårusket. Dom längtar! Vi sover över, jag har köpt en sista minuten biljett till Göteborgståget i morgon. Jag vill åka till Göteborg och träffa familjen där. Stefan åker tillbaka till Hunö och ska sköta om sina tomatplantor, som Åke tvärsöver sundet passar just nu.

Mycket nöjd kliver jag på tåget nästa dag och vinkar ett kärt hej då till Stefan. Ibland måste man helt enkelt träffa sina syskon med respektive. Man måste helt enkelt höra om alla barnen och veta att allt är gott. Vi träffades hos oss i Göteborg på Valborgsmässoafton. Nu är det dags igen. Min syster Monica öppnar gärna sitt hem för syskonträff en lördag eftermiddag i början på augusti. Hon har bakat både muffins och en fantastisk kaka med cheesecakefyllning. Hos Monica vet man alltid att alla godsaker serveras med hemmagjord glass, vispad grädde eller vaniljsås. Denna gång var det vaniljsås, jättegott. 

Innan fikat hann vi med att åka till Skroten, en vida känd tygaffär med mycket billiga tyger, billiga lakan, kuddar och gardiner. Hit åker många Göteborgare, gärna 4-5 damer i samma bil och handlar det dom behöver och litet till. Jag köpte två fina kuddar och ett blått linnetyg att klä om en stolsits med. Stolen hoppas jag att Stefan och jag kan klä om tillsammans, vi får se.

Lena och Ove kommer, Jan och Christina och Tommy och Gerd kommer vid 3-tiden. Hans-Olof är hemma, kul att träffa alla. Förutom att umgås ska vi också skriva under ett papper från Skatteverket angående Mamma Alice sista skatteslantar, som ska utbetalas till Lena. Ett avslut, det känns bra. Mamma var med oss länge, hon har det bra i sin himmel, det tror vi allihopa!

Monica, Gerd, Christina, Jan, Lena och Tommy samsas under vildvinet med små spirande vindruvor.

 Så trevligt att träffas. Alla har haft en bra sommar. Christina och Jan har varit på fina Väderöarna, Tommy och Gerd tillbringar mycket tid i stugan på Östra Stranden i Halmstad. 

Ove och jag och Mattias lilla hund fick oss en egen bild. Lena och Ove sköter vovven när så behövs

Monica och jag går en kvällspromenad ner till Bygget, där man kan ta sig ett dopp om det är lite folktomt. Men istället mötte vi flera små och stora fiskare så något dopp blev det inte.

Jag sover över hos Monica och Hans-Olof och nästa dag efter frukost ger vi oss ut på utflykt till Äskhults by i Förlanda. Byn ser ut precis som den gjorde för 200 år sedan på 1820-talet men har rötter tillbaka ända till 1600-talet. På 1800-talet gjordes både Storskifte och Laga skifte men man behöll bebyggelsen och skiftade bara marken. Fyra familjer, Göttas, Jönsas, Bengts och Derras bodde i var sin gård. Man hade självhushåll och odlade mycket lin, vävde linnetyger och sydde. 

Hans-Olof på väg upp mot själva byn Äskhult med sina 4 gårdar i en liten grupp

Monica njuter frodig grönska

Så vackra silvergrå hus

Vår guide var fantastisk, så kunnig och intresserad, klädd i 1800-talskostym i vadmal.Den observante kan se en liten träsked på höger sida och en träsked på vänster sida, båda redo att användas. Den högra var ätskeden. Hela familjen med ev pigor och drängar åt från samma stora skål och träskeden var det enda mat- och ätverktyg man hade. Träskeden på den vänstra sidan var, hör och häpna, bajsskeden! Istället för toapapper, som man inte hade, så använde man en fin, välslipad liten träsked att torka sig i rumpan med.Var dom riktigt lena och fina, kunde dom tom gå i arv.  

I det vänstra huset bodde Gottfrid, som var den siste året runt boende i Äskhult. Nån gång på 40-50 talet slutade han sina dagar.

Matskålen, den stora, runt vilken hela hushållet samlades och åt sina måltider. Bakom den öppna spisen finns ett gott och varmt krypin, en säng, där husbonden med hustru sov. Sen fanns ett krypin för barnen och ett eller flera för ev löst folk, som behövde nånstans att sova. Dessutom skulle husdjuren få plats också. Ja, kor och hästar var lite för stora, men får, grisar och höns fick tränga in sig på golvet. Man kan verkligen förstå att med hygienen var det si och så.

15 av ungdomarna gav sig iväg till Amerika i början på 1900-talet för att prova sin lycka. En del kom tillbaka, andra inte. Här står en amerikakoffert med mycket verktyg i. Det gällde ju att kunna försörja sig där borta om man inte hade för avsikt att gräva guld hela tiden. Denna tillhörde en av två bröder och båda kom tillbaka men sams var dom inte längre. Livet där borta var tufft.

Stallet med bås för mycket mindre hästar än vad vi är vana vid.

Här går vägen ner till sjön. Grisar, får och höns finns på plats och ett café för den fikatörstiga

Köksträdgård, att man var självförsörjande med allt var förstås superviktigt

Så intressant och roligt att se. Här borde jag ju ha varit långt tidigare. Man kan verkligen föreställa sig livet i denna lilla by för länge, länge sen. 

Men sen åker vi till Eskekärr i Tostared, där Lena, Petra och Sofia gick och red för många år sedan. Nu finns det en fin restaurang där, antikförsäljning och hantverksbod och just i dag ett stort loppis. Jag köpte miljövänliga bivaxdukar att svepa in mina grönsaker i så kan jag minska på plaståtgången lite. Vi åt pannbiff med stekt potatis, grönpepparsås och en rasande god marängefterrätt. Jättetrevligt ställe, kan rekommenderas, är förmodligen bara öppet på helgerna.